Det blev ju lite mer uppdrag.

Än så länge stämmer min teori, för idag fick vi träffa en till person. Professor Einstein. Inte en typ jag gillar direkt, man fattar ju bara hälften av vad hon säger och somnar innan hon ens har börjat prata. Men jag älskar att skjutsa folk så där fick hon lite pluspoäng (även fast hon var tråkig då med). Sen var det bra att det var uppdrag som man fick springa iväg lite på. Inte behöva vara på samma ställe hela tiden. Dinosaurieskelettet var ju hur coolt som helst!! Hade gärna vart en pantemolog eller va tusan det hette! Det roligaste när man får komma till nya ställen är att se de små hemligheterna som är gömda där. Man blir alltid överraskad och imponerad. Men sen kommer vi till kartan. Att de inte kunde satt in vägarna på kartan? Jag menar det är bara vitt, vitt, vitt och grått. Det hjälper mej inte precis att hitta. Jag var faktiskt så dum at jag red iväg för att göra uppdragen vid dinoskelettet men när jag var klar hade jag inte en aning vart jag skulle! Men det kanske var bra för när jag virrade runt hittade jag en massa coola platser. Det slutade i alla fall med att jag ringde transport hem och se åkte till Valadale. Ja, jag är väldigt begåvad! När man har spelat ett tag så blir man faktiskt trött. Man hoppas baraatt efter den texten kommer det en symbol som visar att det fortsätter imorgon. Men man vill inte sluta spela, för då kommer man efter. Man missar, förstår inte när folk snackar om det och kommer en hel dag efter sen i slutet. Det går bara inte att sluta spela. Så när jag hade satt dit alla facklor, vilket inte var så kul om du frågar mej, var jag rätt glad när den där klockan kom. Men självklart skulle hela stämningen förstöras av rykte. Tror du inte jag var tvungen att sätta dit nya facklor igen? Puh! Sen kom man bara till halva ryktesnivån med vilket gjorde att man blev lite less.