Det här var egentligen för bra för att förklara.

Hoppas ni inte har tröttnat på att jag tycker allt är så bra hela tiden, men vem kan klaga på detta?

 

Jag kan börja med att säga ¨såhär: Det var detta jag behövde.

Som ni kanske märkt har det vart lite tomt på bloggen senaste tiden. inläggen kommer med stora mellanrum och oftast väldigt ointressanta. sanningen är att jag bara spelat två gånger på ca två veckor. Jag har knappt vart inloggad alls. De två gångerna har vart på onsdagar, för att kolla uppdateringarna. Jag hade ingen lust att spela, och har man ingen lust och spela har man ingen lust att blogga, Men jag fick nån ångest också. Ångest över att jag inte kom på klubbevent, ångest över att jag inte la ut nått inlägg och ångest att jag inte spelade. Det känns som om denna uppdateingen gav mej som en nystart. Den fick mej att komma ihåg varför jag började spela Strastable och varför jag tyckte det var så roligt. För idag, när jag spelade, tyckte ja det var superroligt. Innan har ja bara loggat in för att jag kände att jag måste, men inte idag. Jag har även tänkt en massa om bloggen. och fått upp bloggintresset. Jag jobbar på en ny vinterdesign och tänker på roliga inlägg jag kan skriva. När jag sitter och skriver detta just nu inser jag hur roligt jag tycker det är.

Ja, nu känns det som om jag blivit helt känslofylld här av att prata om några uppdateringar i ett spel, så vi fortsätter på det rätta spåret.

Det är inte det lättaste att förklara en så stor och bra uppdatering, den är helt enkel superbra. Kanske inte så mycket som hände idag men jag vet att det kommer bli mer och mer var dag. Kanske får vi träffa en ny person varje dag. Jätte bra att man kan åka hiss, men jag längtar edan efter en transort ner dit. Hahaha så lat som jag är. Tycker det är superjobbigt att behöva gå av hästen och vänta i hissen men jaja, nu ska vi allt inte klaga. För mej som är ett proffs på att laga hissar var det där inga problem, det gick som en dans. Men att göra en snölykta däremot tog nog upp till en timme! Det var ju helt omöjligt att göra! Alla stog ivägen så det enda man såg var en massa nordsvenskar. I mitt riktiga liv har jag jättestor fobi för trånga utrymmen medmassa människor, så detta var rätt svårt för mig. Jag funderade faktiskt på att ringa hem och vänta till imorgon med att göra det uppdraget. Men efter några tusen svordomar och ignoreranden klarade jag det. *klapp på axeln*.

Nu är det ju snart en liten stad där nere. Postlåda, "hus" och mat. Längtar till och se det utvecklas.

Om jag ska fortsätta säga saker jag stör mej på så står snö näst på tur. Man kan ju inte se där nere!! Visst, efter ett tag vänjer sig ögonen o så men alltså det är superjobbigt. När man hade vart där nere ett tag och sen kom ut var det ju som att komma ut i friheten hahaha. Man såg allting så klart och ljust.