Att få nya huvuduppdrag är det bästa som finns på Starstable enligt mej! Även om detta inte ledde en så jättemycket framåt i berättelsen.

 

Om nån skulle fråga mej vilken karaktär i Starstable jag gillar mest så skulle jag sagt Lisa utan tvekan! När man gör uppdragen med henne glömmer man ibland att hon inte är en riktig människa. Det känns som om hon är vilken vän som helst. Det är sån som Starstable-teamet är så himla bra på. Att få det roligare med kul komentarer och sånt! Nog om Lisa!

Ibland kan jag känna att huvuduppdragen blir som hemläxa. Man ska läsa en massa fakta, lära sig och sen komma ihåg det, sånt är jag urkass på! När trädet pratar blir det så himla jobbigt ibland, lika så med Linda. Det är bara en massa fakta om bakåt i tiden, med en massa namn, årtal och olika grejer, det börja kännas som historielektioner. Tur att vi inte skulle ha ett druidmöte som förra gången, dem får jag spel på ibland! haha!

Även om detta uppdraget inte var särskilt långt hinner de ändå få in så mycket coola och grejor. Som att gå på vatten, åka till Jorvik City, fånga melodier och tävla mot Lisa. Som sagt sov jag över för att kunna fortsätta med uppdragen idag. Det ångrar jag inte, nu kan jag skriva om hela uppdraget på samma gång vilket också gjorde det roligare då det knappt hände nått alls på första "dagen". Jag fick även en mycket bättre syn av det hela när det inte blir några mellanrum mellan delarna. Och sen så kunde jag faktiskt inte vänta! Inte nu när det är billigare och allt!

 

Jag blev lite besviken på att man inte kunde se på kartan när man var i Jorvik City och att det enda som sågs i hästskomenyn var museét. Sen fick jag typ göra om delen där man går på vattnet tusen gånger för att jag inte orkade vänta på Lisas söliga tempo. Jag tyckte faktiskt att det var riktigt roligt att öppna alla lådorna i museét. Att se vad det var för något i alla lådorna och den roliga förklaringen "En jag-vet-inte-vad-detta-är". Min favorit del av allt var nog ändå när man skulle fånga melodierna uppe vid det uråldriga trädet. När Adeén först började sjunga och ljusen/melodierna svävade runt oss tyckte jag det var så fint att jag glömde bort att ånga dem.

 

Tidigare har jag ju sagt att jag oftast spelar på ljudlöst. Men när det är huvuduppdrag glömmer jag aldrig att sätta på ljudet, det skulle nog inte vara hälften så fantastiskt då om du frågar mej.

 

Förlåt för den långa texten, här är poängen! 6,8/10! För att vara så noga som möjligt! Haha!